tisdag 2 november 2010

Why do you do this to us...

1:Kokt pasta, fransk sallads mix, rökt skinka, färska champinjoner i ungsform.

2: Hälla på champinjonsås med egen plockade trattkantareller.

3: Strö på lite ost och krydda med oregano, falksalt med smak av karl johan. Sedan in i ungnen i ca 10 min, färdigt!!

Oj oj oj vad mätt jag är, jag hatar den här känslan av att känna sig mätt.. Känslan att känna sig ännu mer uppblåst, tjock och fet än vad man gjorde innan... Känslan är tillräckligt jobbig innan man ätit, så det är därför den starka ångsten kommer när jag ätit.. jag vill att den ska försvinna bara...Men på ett sätt så känner jag mig glad att jag står här idag ens och har kommit så långt på vägen ändå, att jag kämpat mig dit jag är idag...

Jag ville ju inge mer där i januari, jag hade gett upp hoppet helt om livet, om att bli frisk... Jag följer en blogg som skrivs av en tjej som heter alex.. Och jag var in på bloggen varje dag förra veckan men det kom inga inlägg, så igår kom inlägget jag nästan var beredd på.. Att det blivit så kritiskt att hon blev inlagd på sjukan.. Inge kul det där, jag får liksom så ont i hjärtat för att jag var ju där i januari, jag kände precis som henne... Jag hade liksom inte orken till att göra nånting, det är hemsk.. Och man hör bara läkaren prata om livet, maten osv... Man tror liksom att det enda dom vill är att få en fet.. Man känner liksom att det dom säger kommer att hända en aldrig skulle hända just mig, nej det e inte mig dom talar om... Men vilket stort fel man har i skallen.. Det är sant man kan faktiskt svälta ihjäl, det går, det är fullt möjligt... Jag har börjat förstå det nu... Så på ett sätt känner jag ju att jag vunnit många matcher redan över "Henne", men fler matcher måste jag stå som vinnare i om jag ska kunna ta mig ur denna dumma sjukdom... Oj vad långt det blev nu... Men sötisar ha en toppen kväll nu... Puss puss

2 kommentarer:

  1. hejsan! Jag tog mig en liten smyg titt på din blogg. Och de du skriver har jag också varit med om så det är spännande att läsa. Sedan så är det så skönt att läsa om saker som man själv har varit med om. Och jag vill säga att du är riktigt duktig som har klarat dig så här långt!Jag har blivit frisk nu men det spökar fortfarande i huvudet och jag vet att när som helst så kan det hända igen. Man måste alltid försöka värdesätta sig själv och vara stark. Det är så många pusselbitar som ska på sin plats för att man ska orka. Jag kan i dag få ångest för de jag äter och då mår jag riktigt dåligt. Men nu så har jag insett att skalet är inte allt, man duger som man är. Det är i alla fall så man ska försöka tänka för att till slut tycka så. Man får nästan ljuga för sig själv, men det funkar. Jag önskar dig ett stort lycka till i fortsättning:) kram ludvika bo

    SvaraRadera
  2. Det är hårt att höra att många fortfarande lever med den jobbiga ångest...att många tankar fortfarande lever kvar fast man blir frisk.. Det e jobbigt att alla inte ska kunna bli helt friska från allt... Men jag hoppas på det bästa och att jag i mitt fall ska kunna bli helt fri från tankar, ångest och känslor jag har idag... Tack för din tanke... Massor av kramar till dig

    SvaraRadera