I can´t stand it any longer...

Min älskling kämpar varje dag tillsammans med mig..Han är min styrka, Så himla Tacksam!

Godmorgon sötnosar...
Äntligen fredag, det är ju det jag går och längtar till varje vecka eftersom det är idol... Men jag känner mig uppstressad, ont i magen, ont i halsen och känner mig inte på humör för att göra nånting...
Men runt lunch måste jag åka och lämna pappas bil på service i borlänge.. Men då väntar iaf ett besök hos bästa farmor på falu lasarett,det blir kul iaf...

Alltså varför måste jag bli så här deppig... okej jag vet egentligen varför, jag har gått upp ett kilo till.. Jag vill inge mer nu, jag orkar inte och jag trivs inte så här alls.. Det känns bara som att jag kommer att kvävas snart... Fatta 51 kilo, jag står inte ut, känns bara som alla kilo bara flyger på mig, jag hatar det.. Innan jag började gå ner för 6 år sedan så vägde jag mycket mer än så här och jag klagade inte på det innan jag fick fläng i huvudet.. Prestationer, krav och några meningar från vissa personer så var jag i början av sjukdomen.. Förstå här sitter jag fortfarande fast med samma äckliga tankar och känslor.. Man förvränger så himla mycket i denna sjukdom... Jag ser bara en stor stor tjock, fet, äcklig människa när jag tittar i spegeln, jag hatar mig själv...
Jag kan liksom inte känna mig lycklig om det ska vara så här.. Dom säger att ens normalvikt ska ligga på 53, men glöm där kommer jag ju att dö, om jag känner så här redan nu..

Men men nog om negativa tankar...
Det är fredag iaf och jag får se fram emot farmor och idol så där har vi något positivt.. Nu drar jag till gymmet en stund.. Massor av pussar till er..