måndag 4 oktober 2010

Vändningen!

Jag blev inlagd på sjukan i Januari för att jag hade för lågt kalium värde vilket inte gör gott för organen helst hjärtat.  Det var dom jobbigaste, tråkigaste och ensamaste dagarna i mitt liv. Jag hade helt enkelt tappat greppet över mig själv och livsglädjen fanns inte längre. Men när jag kom hem igen så var jag fullt bestämd om att bli bättre och försöka hitta tillbaka till mig själv igen. Sen hände inte så mycket, man tror att det är jätte lätt att gå upp och äta precis som man gjort innan ätstörningen tog över men det e inte så lätt insåg jag. Men sedan så fick jag en förfrågan om jag ville följa med till Thailand med Min älskling och hans syster. Självklart ville jag det, för det första så hade vi aldrig varit på semester tillsammans under alla våra år tillsammans men också för att jag älskar sol och utlandsresor. Men kravet från Johan och från min familj var att jag skulle gå upp i vikt annars så fick jag inte åka.  Så detta gjorde ju mig ännu lite mer motiverad till att bli bättre så det var här den stora vändningen kom. Och jag gick upp några kilo och resan bärde av till Thailand i 2 veckor i mars i år. Och denna resa var en av dom bästa någonsin, jag kände mig glad, lycklig och allmänt frisk när vi var borta och det är Tack vare Johan och Linda som gjorde denna semester helt underbar!!!! Här kommer några blder från resan:)

På väg mot Phi Phi för några dagar.

Båttur med snorkling utanför Phi Phi.

Vi står dels kvar i sanden i Thailand.


Är så lycklig när jag får resa och framförallt med det bästa sällskapet:)

4 kommentarer:

  1. Du skriver så fint, blir alldeles rörd! :) Hur länge har du och Din Johan varit tillsammans? Ni verkar vara så söta åt varandra. :)

    Bara att kämpa på Hanna, Du är starkare än sjukdomen, kom ihåg det!!

    SvaraRadera
  2. Kämpa på Hanna, detta kommer du att fixa!
    Kom ihåg att alltid ha drömmar, och försök att uppleva dina drömmar!

    SvaraRadera
  3. Tack, vad glad jag blir! Jag skriver direkt från hjärtat och det som faller mig in. Jag och Johan har varit tillsammans i 7 år nu, ja jag vet att det e lång tid fast vi är så unga, men det känns såå bra!:) Vi har liksom gått igenom allt tillsammans och Johan är min bäste vän, pojkvän, min styrka, Han är mitt Allt.

    Jag börjar förstå att man kan klara sig ur en sådan här sjukdom bara man vill och har förståelse för den. Jag slutar inte att kämpa!:)

    SvaraRadera
  4. Tom jag fäller en tår när jag läser dina inlägg.
    Det var en super resa Hanna og jag ser framemot nästa:)

    Tänker på dig massor ska du veta
    Stor Kram Linda

    SvaraRadera