Vaknade i soffan så jag antar att jag aldrig gick in och la mig i sängen när Johan kom hem i morse...
Gick iaf in en stund och myste ner mig bredvid Johan och kliade han på ryggen...
Min älskling är så underbart snäll, omtänksam, rolig, jämt glad och så himla underbar... Han sätter alltid mig i första hand.. Han är alltid den som lyssnar om man behöver prata.. Han är den som vet hur jag tänker, hur jag verkligen mår... Johan är den som varit med under hela min sjukdomstid, han har alltid funnits där, alltid ställt upp och alltid sett till att försöka göra det enda rätta hela tiden för att hjälpa mig framåt mot mål..
Många gånger har jag setat och tänkt vad jag kan fixa, göra för honom som han skulle uppskatta, tycka om... Och självklart komma ihåg...Men jag vet inte hur, när och var.. Min Johan förtjänar det allra bästa och jag vill visa honom det på något vis... Men jag har en plan=)
Jag hittade gamla bilder på Johan och mig.. Många år sedan,haha..
Min älskling är den underbaraste människa man kan ha vid sin sida och det vill jag att han ska veta!!!
men lilla spik,de va väl för fint skrivet,
SvaraRaderadet jag skulle vilja är att du alltid försöker sträva efter att hitta tillbaka till dig själv,bara fortsätt jobba på och tänk positivt hela tiden,blicka framåt inte bakåt(don`t look back,look forward:) Vet att detta inte är det lättaste men man måste iaf försöka hela tiden och inte ge upp,och de vet jag att du vet om!
puss