Mamma kommer du ihåg?!
Det var det här vi möttes av dagen då jag blev utskriven från sjukan då i Januari. Det var svin kallt men solen sken. Jag visste inte ens hur det såg ut ute hade typ bara legat där i sjuhus sängen dom dagarna. Men känslan av att komma ut i den meter höga snön och solen som sken som hoppet på himlen var som en nystart ett nytt hopp hade tänts inom mig, Ja just denna dag.
Och hoppet och motivationen jag har haft har gjort det möjligt att kunna komma så långt som kommit idag!
Vill man något tillräckligt mycket så går det bara man har motivationen.
Nu har Älsklings Johan gjort mat så nu e det dags att äta.
Pussar till er, see yaaa!
Underbart fina bilder!!Stora kramar från oss i Vänersborg och du verkar vara så stark!Kämpa på vännen.
SvaraRaderavad roligt att ni hänger med här hos mig:) Jag kämpar på och för varje dag som går känner jag mig starkare och starkare också!:)
SvaraRaderaMånga kramar till er!