Under en lång tid tillbaka så har jag strävat efter att gå upp i vikt med en stark kamp mellan Henne och mig. Till en början så var det jätte svårt, spelade ingen roll om jag åt som häst eller om jag inte rörde på mig på hela dagen, ingenting hände till en början. Men nu när jag har gått upp dom där svåråtkomliga kilona så blir jag rädd för mig själv. Det känns liksom som jag aldrig kommer att stanna i vikt nån gång?! Varenda spegel jag tittar i så ser jag helt uppblåst, svullen och helt fet ut. Det var inte den här känslan jag räknade med utan jag trodde att psyket skulle ha läkt tillsammans som vikten gick upp. Men NEJ så var det inte i mitt fall. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, en del av mig säger gå ner i vikt nu, den andra säger att du är duktig kämpa vidare. Jag hatar den här sjukdomen, jag hatar den så mycket så jag vill slita sönder mig i små små bitar snart! Varför gör Hon så här mot mig, försvinn!
Jag och Johan sitter och kollar på filmen Legendary just nu, så medans vi myser vidare får ni ha en toppen kväll. Seee Yaaa!
Hanni! Kämpa på <3 Torsten
SvaraRaderaJag har läst på din blogg lite då och då den senaste tiden. Det är ju fantastiskt att höra att du är så pass medveten om din egen situation. Det måste vara ett väldigt stort steg. Jag önskar dig all styrka att fortsätta framåt, dina drömmar finns där och dit når du!
SvaraRaderaKramar från Becca Hedberg
jättebra blogg!:) har bara en fråga, vet att det tillhör sjukdomen att man ser och känner sig tjock och sånt. Men hur reagerar du då när du ser en mullig/tjock person ute på stan tex? känner du dig positiv och motiverad eller äcklad? :)
SvaraRaderaTack älsklings Mathilda att du tänker på mig, jag saknar dig och de andra tjejerna super duper mycket!<3
SvaraRaderaTack rebecka:) Det är så himla roligt att ni är så många som bryr sig och tänker på mig, blir så glad att höra att ni tror på mig:)
SvaraRaderaJag försöker kämpa så gott jag kan, och jag vet att jag kommit långt redan och det e ju positivt iaf även fast det bli många kamper vardagligen också! Många kramar till dig!
Hej anonym!
SvaraRaderaSjälvklart, det e bara att fråga på om man ska få veta nånting:) Ja detta dumma beteende kommer ju som sagt med sjukdomen. I mitt fall så bedömmer eller kritiserar jag ofta inte andra hur dom ser ut utan jag ser och hittar fel på mig själv hela tiden. Men självklart så är allas sjukdom väldigt individuell, men så känner jag iaf!Det är oftast bara mig själv jag blir äcklad av! Har du fler frågor så fråga på:)
Kämpa på hanna, jag hejar och tror på dig! Du är så duktig som kämpar och faktiskt insett att det är nu eller aldrig. Jag följer din kamp här på bloggen. Lycka till, det här kommer gå jätte bra.
SvaraRaderastor kram, Ida Hansson :)
Oh Ida vad go du e! Känns bra att många tror på mig då vill jag ännu mer klara detta, tack!
SvaraRaderaHoppas att allt e toppen i storstaden tillsammans med marcus!:)
Ha det toppen, massor av kramar till dig!